Vana skapad

Jag tränar ungefär tre gånger i veckan nu för tiden. Förutom när jag är sjuk. Som nu.

Och så är jag totalt upptagen hela tiden. Sitter nu oftast på Antrop och jobbar med ett kandidatprojekt (som iofs inte längre har så mycket att göra med min kandidatuppsats).

Bloggar också en del om design på Unvisual design.

Kort uppdatering

Ett problem jag har är att jag alltid tar på mig för mycket saker att göra, vilket ganska tydligt märks i den här bloggens eftersatthet.

I alla fall så har jag tagit mig tid att börja träna på riktigt. Simning, gym och pass. Chockade mig själv med att orka springa en timme (med bara 60 sekunders paus för vattenpåfyllning) i någon slags knävänlig löpmaskin igår.

Annars så gillar jag min nya dator (en MacBook Pro) Hans Rosling och tanken på att resa. Och människor.

Vegan Linköping på gång!

Jag är nu ett steg närmare att lansera Vegan Linköping! Det går nu att registrera sin epostadress så att jag kan meddela när något nytt har hänt.

I din tumnagelsvärld äter inga igelkottar päron

På min 6,5 km långa väg hem från universitetet finns två päronträd som tillsammans med de cyklister som passerar under dem varje höst producerar stora mängder fruktmos. Under ett av dess träd träffade jag nyss en liten igelkott som obekymrat gnaskade på ett nyfallet päron. Jag försökte ta en bild, men det var mörkt och min mobil har ingen blixt. Det var i alla fall otroligt sött! Några tiotal meter längre bort spatserade ännu en taggig krabat, antagligen trött på eller ovetande om det närliggande päronparadiset.

Det hela fick mig att tänka på hur oförstående jag ställer mig till de studenter som bosätter sig i Ryd, området närmast universitetet, och sen helst aldrig rör sig någon annanstans än mellan hemmet och universitet, med undantag för någon liten tur in till stan för ett besök på systembolaget. Som en liten tumnagelsvärld.

Inte för att vara självgod, men de kan ju inte förstå vad de missar. När jag ska någonstans försöker jag alltid hitta nya vägar; hur många gånger jag cyklat vilse har jag tappat räkningen på för länge sedan. Min nyfikenhet kanske är överdriven, men en väg jag aldrig svängt in på lockar mig oerhört. Det kan ju också vara anledningen till att jag inte känner någon icke-infödd linköpingsbo som hittar bättre än vad jag gör. Linköping har så många ställen som är fantastiskt vackra i mörkret, men om du håller dig på Malmslättsvägen kommer du aldrig att hitta dem.

Att vara vilse (och då inte bara geografiskt) får dig att växa.

PS. Jag ska blogga mer, men formen kommer kanske att vara lite annorlunda.

Trött!

Jag har slappat jäkligt mycket med mina förhoppningsvis blivande vanor. Det enda jag konstant håller är att inte äta godis. Jag är nästan lika bra på att se till att få minst 30 minuter (oftast mycket mer) konditionsträning varje dag också. Sömnen är det sämre med och armhävningar, core och stretch ska vi inte tala om. Men, jag lärde mig i alla fall att dyrka hänglås med hårnål och kulspetspennemetallspänne på en söndagsförmiddag och i morse stod vågen på 73,9 kg.

För övrigt så skulle jag kunna tänka mig att enbart leva på veganburgarna från Hälsosport/Veggo, men då kanske helst med ett rullande schema av tillbehör. :) Fast i och för sig; rice & beans in my ❤ always!

Radio- och bloggstjärna :)

Idag har jag fått stråla lite i stjärnglansen genom att först medverka i programpunkten Festivalsommar (5 minuter in i klippet) på Sommarförmiddag i Sveriges Radio P4 Gävleborg, då jag diskuterade Arvikafestivalen med Marie, och därefter genom att få ett blogginlägg tillägnat mig av underbara Josefine.

Arvikametoden

Nu är jag tillbaka på jobbet efter 4 festivaldygn i Arvika. Levernet var väl inte det hälsosammaste av alla, men mycken dans och långa promenader samt en stadig diet på bönor och vodkasmoothies vägde nog tyngre än dödligt goda färska pommes frites och gav resultat. I morse stod vågen på 74,5 kg.