Resten av livet

Semestern är slut och jag har precis anlänt till Linköping och cyklat genom en stad lika fuktig och klibbig som betongen i min tomma, obeboeliga lägenhet med sina uppslitna golv. Gävle och allt fantastiskt som finns där är över för den här gången.

Men. Jag har världens bästa flickvän, visserligen 333,5 km härifrån, men the love of my life. Jag börjar i morgon på ett jobb jag drömt om länge. Jag har precis fått nybakat bröd. Jag har en soffa att sova på.

Nu fortsätter resten av livet.

Luften vibrerar och jag med den

Jag fick jobbet! Jag har alltså åter igen en tillsvidareanställning. Den här gången som interaktionsdesigner och jag kan inte tänka mig något jag hellre skulle arbeta som just nu. :D

Helgen i Gävle blev fenomenal. Hanna fixade apbilliga biljetter till Getaway, så jag fick min beskärda del av festival i sommar också. Det hela avslutades med fantastiskt dygn av bakisfestivalmorgon, bad i Gavleån (från båt), Klubb Volym, efterfestjakt på Öster som slutade med att jag styrde upp en gräsmatta på Brynäs med all öl och allt vin jag hittade hos Hanna, promenad genom stan och boulongernbesök med murhäng och mer Gavleåbad. ^^

Jag undrar om det stämmer, och i så fall varför, men det känns som att Linköpingsborna inte alls har samma relation till Stångån eller Tinnerbäcken som Gävleborna har till Gavleån.

Söndagkvällen spenderades i Stigslund hos Helen. (Ja, jag vet att vi inte spenderar tid, utan tillbringar den, här i Sverige, men jag kan inte låta en god allitteration gå till spillo ju!)

På måndagsmorgonen skulle jag med tåget till Stockholm 06.30 och lyckades jag med konststycket att gå upp klockan fyra istället för klockan fem. Detta upptäckte jag inte förrän jag stod på busshållplatsen och undrade varför tidningsbudet stirrade så konstigt på mig. Första bussen skulle inte gå förrän en halvtimme senare, så jag tog en smått yrvaken morgonpromenad till stationen. Trots det var jag säkert 40 minuter tidig. Gävle är så mycket mindre än jag minns det! Det går ju att gå överallt utan problem. Till och med från Stigslund, som ju nästan definitionsmässigt borde räknas som landsbygden.

Nu, värmerelaterade sömnproblem för mig och bilder åt er!

Åt helvete med pretentionerna

Alltså, när jag köper/får en iPhone 4, då lovar jag att jag ska börja blogga igen! Då ska jag bli en sån här kändis kändis/mode/up-and-coming-bloggare som inte är så jävla stuck-up med krav på tematiskt innehåll och annat tjafs!

Men joråsatte... Annars så lever jag jetset-livet i Stockholm just nu. 10 våningar upp, mitt på Södermalm. jag funderar lite på om jag skulle kunna låsa in Ostro i källare och ta över hans lägenhet på heltid. Jag sommarjobbar på Antrop och får förhoppningsvis veta om jag får jobba här (eller på Linköpingskontoret) på riktigt innan veckan är slut! Tyvärr så konkurrerar jag med 3 av mina otroligt duktiga klasskamrater, så det är inte direkt som att jag är det självklara valet. Dessutom bor jag med Anna, min hårdaste konkurrent. ;)

Jag åker till Gävle i helgen och jävlar i min låda vad mycket det är som ska hinnas med! Jag ska på nypremiären av Klubb Volym, ha en tjuv-och-polisfylla med Josefine, köpa Indienresa med Carro, lära lillebror hur hans nya webbplats funkar, leka på söndagskvällen med hårt arbetande Helen och hinna träffa Hanna för första gången since like ever. Mamma och pappa får nog vänta tills nästa gång.

Nu ska jag lägga mig och fundera på hur det kan vara möjligt att det hörs över hela Söder (t.o.m 10 våningar upp) när det är målchans i ett VM som aldrig verkar vilja ta slut.

Ni kan förresten få en MySpace-bild (Tjockisvinkeln! Urringningen!) som togs för någon timme sedan över en öl i parken! (Nästa bild i serien internetfenomen lär bli den klassiska Facebook-strutmunnen (näst nedersta strippen)).

:P

Vana skapad

Jag tränar ungefär tre gånger i veckan nu för tiden. Förutom när jag är sjuk. Som nu.

Och så är jag totalt upptagen hela tiden. Sitter nu oftast på Antrop och jobbar med ett kandidatprojekt (som iofs inte längre har så mycket att göra med min kandidatuppsats).

Bloggar också en del om design på Unvisual design.

Kort uppdatering

Ett problem jag har är att jag alltid tar på mig för mycket saker att göra, vilket ganska tydligt märks i den här bloggens eftersatthet.

I alla fall så har jag tagit mig tid att börja träna på riktigt. Simning, gym och pass. Chockade mig själv med att orka springa en timme (med bara 60 sekunders paus för vattenpåfyllning) i någon slags knävänlig löpmaskin igår.

Annars så gillar jag min nya dator (en MacBook Pro) Hans Rosling och tanken på att resa. Och människor.

Vegan Linköping på gång!

Jag är nu ett steg närmare att lansera Vegan Linköping! Det går nu att registrera sin epostadress så att jag kan meddela när något nytt har hänt.

I din tumnagelsvärld äter inga igelkottar päron

På min 6,5 km långa väg hem från universitetet finns två päronträd som tillsammans med de cyklister som passerar under dem varje höst producerar stora mängder fruktmos. Under ett av dess träd träffade jag nyss en liten igelkott som obekymrat gnaskade på ett nyfallet päron. Jag försökte ta en bild, men det var mörkt och min mobil har ingen blixt. Det var i alla fall otroligt sött! Några tiotal meter längre bort spatserade ännu en taggig krabat, antagligen trött på eller ovetande om det närliggande päronparadiset.

Det hela fick mig att tänka på hur oförstående jag ställer mig till de studenter som bosätter sig i Ryd, området närmast universitetet, och sen helst aldrig rör sig någon annanstans än mellan hemmet och universitet, med undantag för någon liten tur in till stan för ett besök på systembolaget. Som en liten tumnagelsvärld.

Inte för att vara självgod, men de kan ju inte förstå vad de missar. När jag ska någonstans försöker jag alltid hitta nya vägar; hur många gånger jag cyklat vilse har jag tappat räkningen på för länge sedan. Min nyfikenhet kanske är överdriven, men en väg jag aldrig svängt in på lockar mig oerhört. Det kan ju också vara anledningen till att jag inte känner någon icke-infödd linköpingsbo som hittar bättre än vad jag gör. Linköping har så många ställen som är fantastiskt vackra i mörkret, men om du håller dig på Malmslättsvägen kommer du aldrig att hitta dem.

Att vara vilse (och då inte bara geografiskt) får dig att växa.

PS. Jag ska blogga mer, men formen kommer kanske att vara lite annorlunda.