Helgen i Gävle blev fenomenal. Hanna fixade apbilliga biljetter till Getaway, så jag fick min beskärda del av festival i sommar också. Det hela avslutades med fantastiskt dygn av bakisfestivalmorgon, bad i Gavleån (från båt), Klubb Volym, efterfestjakt på Öster som slutade med att jag styrde upp en gräsmatta på Brynäs med all öl och allt vin jag hittade hos Hanna, promenad genom stan och boulongernbesök med murhäng och mer Gavleåbad. ^^
Jag undrar om det stämmer, och i så fall varför, men det känns som att Linköpingsborna inte alls har samma relation till Stångån eller Tinnerbäcken som Gävleborna har till Gavleån.
Söndagkvällen spenderades i Stigslund hos Helen. (Ja, jag vet att vi inte spenderar tid, utan tillbringar den, här i Sverige, men jag kan inte låta en god allitteration gå till spillo ju!)
På måndagsmorgonen skulle jag med tåget till Stockholm 06.30 och lyckades jag med konststycket att gå upp klockan fyra istället för klockan fem. Detta upptäckte jag inte förrän jag stod på busshållplatsen och undrade varför tidningsbudet stirrade så konstigt på mig. Första bussen skulle inte gå förrän en halvtimme senare, så jag tog en smått yrvaken morgonpromenad till stationen. Trots det var jag säkert 40 minuter tidig. Gävle är så mycket mindre än jag minns det! Det går ju att gå överallt utan problem. Till och med från Stigslund, som ju nästan definitionsmässigt borde räknas som landsbygden.
Nu, värmerelaterade sömnproblem för mig och bilder åt er!
Interaktionsdesigner i Linköping från Gävle som tillbringar sommaren i Stockholm.
Förut försökte jag skriva om någonting, men det blev mest ingenting. Nu tänkte jag försöka skriva om ingenting, så blir det kanske i alla fall någonting.
Inlägg
Ser inget fel på det wikipediacitatet?
SvaraRaderaAtt säga till en deprimerad person att den ska ta en promenad känns som ett hån. En förlängning av "ryck upp dig nu" eller "men du som har det så bra ska väl inte hålla på såhär..." Det är att förminska personen, att inte ta depressionen på allvar och det spär på uppfattningen att depression inte är en sjukdom utan något som man själv kan påverka. Vid svåra depp kan man inte det. Som du ju vet att jag vet. Vi försökte liksom.
Jag vet heller inte hur terapi eller förändring av tankemönster skulle hjälpa mig. Det var väl inte att jag tänkte fel som gjorde att alla kriserna hände? Och jag känner tyvärr inte att promenerande eller att träffa en kurator på något sätt kan hjälpa mig igenom det här. Jag försökte.